Svensk ordbok 2009, webbversion
köra iho´p sig
verb körde kört, pres. kör
kör·de i|hop●i opers. konstruktion
bli komplicerad och ansträngande
på grund av sammanträffande olyckliga omständigheter e.d.
Nolldet körde ihop sig med flyttningenköra ihop sig (med ngt)sedan 1929