Svensk ordbok 2009, webbversion

köra iho´p sig verb körde kört, pres. kör kör·de i|­hop●i opers. konstruktion bli komplicerad och an­strängande på grund av samman­träffande o­lyckliga om­ständigheter e.d. Nolldet körde i­hop sig med flyttningenköra ihop sig (med ngt)sedan 1929